Det var enkelt att utse vinnare efter gårdagens partiledardebatt: väljarna. Det var uppenbart att regeringspartierna kände sig pressade av de usla opinionssiffrorna och därför som uttalad strategi hade kastat handskarna. Utfallet blev en av de bästa debatter som SVT sänt på bra länge.
Hägglund (KD) och Björklund (FP) gick på knock direkt och fullständigt pulveriserade oppositionen i det inledande ämnet nämligen sjukvårdsfrågan. Hägglund och Björklund gjorde nog sin bästa debatt någonsin. Om det inte hade varit för mitt goda omdöme så skulle jag rent utav kunnat tänka mig att rösta på någon av dessa herrar...
Jonas Sjöstedt (V) lät som en typisk vänsterpartist, allt har blivit sämre under den borgerliga regeringen och får bara vänstern komma i regeringsställning så blir sjukvården bättre, jobben fler, skolorna bättre (nu även med läxor, tydligen), ja minst sagt allt blir bättre. Exakt hur detta mirakel kommer att inträffa är som vanligt betydligt mer oklart.
Åsa Romson (MP) lät som vanligt som ett självspelande piano med en strid ström av aldrig sinande "evergreens", om uttrycket ursäktas. Hon är ingen dålig debattör och man får i varje fall ger miljöpartiet "credit" för att inte hyckla med sin verklighetsfrånvända politik.
Stefan Löfven (S) är ingen vidare debattör, men det behöver han inte vara. Han går hem ändå. Han har sett verkligheten, han har skit under naglarna. Löfven är en ganska otypisk politiker, vilket inte är särskilt konstigt. Det går hem i stugorna.
Reinfeldt (M) spelade ut hela registret, allt från statsmannalikt uppträdande till ren högerslugger. Extra offensiv var han i ordväxlingen när han pressade Löfven i regeringsfrågan. Politikerräven Reinfeldt är kanske Sveriges vassaste debattör.
Jimmie Åkesson (SD) brukar inta en ganska försiktig hållning i debatterna, men även han var ovanligt kraftfull. Han gjorde inte alls någon dålig debatt men får bara prata en bråkdel jämfört med alla andra partiledare. Oftast släpptes han in mot slutet och avbröts nästan direkt av programledarna. Han hade en hård ordväxling mot Jonas Sjöstedt som var kul att se.
Annie Lööf (C) var som vanligt full att inövade plattityder. Alliansens svagaste kort.
måndag 7 oktober 2013
lördag 5 oktober 2013
Nyspråk och hyckleri
Det var inte bara Linnéuniversitetet som rasistchockade Kalmar under veckan, utan det skedde även i spåret av att en moderat fullmäktigeledamot kallade olika stadsdelar för getton, detta mot bakgrund av att staden skulle utöka sitt mottagande av s k flyktingar. Detta fick den (S)-märkta ledarskribenten Peter Akinder och (S)-ledamoten Jonas Hellberg att gå i taket.
Jonas Hellberg är gift med Lena Hallengren (S) som var biträdande utbildningsminister i Göran Perssons regering. Apropå Hallengren, är det inte konstigt att det under nästan 8 års borgerligt styre inte har existerat några X.X-pengar? Ja, alltså i stil med Hallengren-pengar eller Wärnersson-pengar. Under Socialdemokraternas tid vid makten så vimlade det av dylika predestinerade pengar som skulle satsas på något behjärtansvärt ändamål. Detta var vedertagna begrepp som flitigt användes av politiker, journalister och myndighetsföreträdare, men jag har aldrig hört dessa prata om jobbskatteavdraget som Borg-pengar. Om vi får en socialdemokratisk regering nästa höst så återkommer säkert X.X-pengarna. Det gäller ju för etablissemanget att marknadsföra sina partikamrater.
Åter till rasistchocken. Uttalandet var enligt Hellberg inte bara okunnigt utan även nedvärderande och givetvis r a s i s t i s k t. Det var okunnigt för att getto betyder enligt Hellberg "avspärrat judekvarter". Däremot är det lite mer oklart hur det var rasistiskt, men som så ofta så behöver man sällan någon bra anledning för att slänga sig med detta begrepp. Man undrar ju om Akinder/Hellberg har sovit under de senaste 70 åren och totalt gått miste om den språkutveckling som skett där ord som t ex getto har fått en helt annan betydelse än den ursprungliga. Getto är knappast synonymt med "ett avspärrat judekvarter" längre, utan med ett bostadsområde med segregationsproblem, kriminalitet, gängbildning, låga inkomster, låg utbildningsnivå och framförallt en hopplöshet inför den egna livssituationen. Att ord med tiden får en annan innebörd är knappast något märkligt. Desto märkligare, inte minst mot bakgrund av Akinders/Hellbergs språkfascistiska inlägg, är Socialdemokraternas egna nyspråk som jämt och ständigt dyker upp i debatter och i media. Några avplock:
"Pensionärsskatt". En skatt är en pålaga och en pålaga är knappast en skattedifferens som uppstår därför vissa betalar mindre än andra, och som i det här fallet en konsekvens av det så kallade jobbskatteavdraget.
"Barnfattigdom". Så vitt jag kan bedöma är väl de flesta barn fattiga. I varje fall så brukar barn regelmässigt sakna förmögenhet och inkomster. Nu tror jag dock inte det är prinsessan Estelle som man i första hand tänker på när man pratar om barnfattigdom, utan barn till just fattiga föräldrar, men det låter ju lite häftigare med begrepp som barnfattigdom jämfört med det mer korrekta begreppet föräldrarfattigdom.
"Subventioner". T ex så beskrivs RUT-avdraget emellanåt som en subvention, men det blir lite märkligt när man å ena sidan anser att RUT-avdraget är en subvention medan ROT-avdraget inte klassificeras på samma sätt.
Jonas Hellberg är gift med Lena Hallengren (S) som var biträdande utbildningsminister i Göran Perssons regering. Apropå Hallengren, är det inte konstigt att det under nästan 8 års borgerligt styre inte har existerat några X.X-pengar? Ja, alltså i stil med Hallengren-pengar eller Wärnersson-pengar. Under Socialdemokraternas tid vid makten så vimlade det av dylika predestinerade pengar som skulle satsas på något behjärtansvärt ändamål. Detta var vedertagna begrepp som flitigt användes av politiker, journalister och myndighetsföreträdare, men jag har aldrig hört dessa prata om jobbskatteavdraget som Borg-pengar. Om vi får en socialdemokratisk regering nästa höst så återkommer säkert X.X-pengarna. Det gäller ju för etablissemanget att marknadsföra sina partikamrater.
Åter till rasistchocken. Uttalandet var enligt Hellberg inte bara okunnigt utan även nedvärderande och givetvis r a s i s t i s k t. Det var okunnigt för att getto betyder enligt Hellberg "avspärrat judekvarter". Däremot är det lite mer oklart hur det var rasistiskt, men som så ofta så behöver man sällan någon bra anledning för att slänga sig med detta begrepp. Man undrar ju om Akinder/Hellberg har sovit under de senaste 70 åren och totalt gått miste om den språkutveckling som skett där ord som t ex getto har fått en helt annan betydelse än den ursprungliga. Getto är knappast synonymt med "ett avspärrat judekvarter" längre, utan med ett bostadsområde med segregationsproblem, kriminalitet, gängbildning, låga inkomster, låg utbildningsnivå och framförallt en hopplöshet inför den egna livssituationen. Att ord med tiden får en annan innebörd är knappast något märkligt. Desto märkligare, inte minst mot bakgrund av Akinders/Hellbergs språkfascistiska inlägg, är Socialdemokraternas egna nyspråk som jämt och ständigt dyker upp i debatter och i media. Några avplock:
"Pensionärsskatt". En skatt är en pålaga och en pålaga är knappast en skattedifferens som uppstår därför vissa betalar mindre än andra, och som i det här fallet en konsekvens av det så kallade jobbskatteavdraget.
"Barnfattigdom". Så vitt jag kan bedöma är väl de flesta barn fattiga. I varje fall så brukar barn regelmässigt sakna förmögenhet och inkomster. Nu tror jag dock inte det är prinsessan Estelle som man i första hand tänker på när man pratar om barnfattigdom, utan barn till just fattiga föräldrar, men det låter ju lite häftigare med begrepp som barnfattigdom jämfört med det mer korrekta begreppet föräldrarfattigdom.
"Subventioner". T ex så beskrivs RUT-avdraget emellanåt som en subvention, men det blir lite märkligt när man å ena sidan anser att RUT-avdraget är en subvention medan ROT-avdraget inte klassificeras på samma sätt.
fredag 4 oktober 2013
1:a inlägget: Rasistchock i Kalmar
Under gårdagen så övade Linnéuniversitetet i Kalmar/Växjö på sin krisberedskap. Gott. Det kan nog behövas i dessa dagar då vi dagligen översköljs av exotiska nyheter om den fredsälskande religionen islam och dess självmordsbombare eller galenpannor i USA som övar prickskytte på helt oskyldiga skolbarn. Även mindre exotiska inslag kan nog behöva vara föremål för krisberedskap så som brand eller översvämning. I en värld som för varje dag blir allt mindre exotisk så duger det dock inte med dylika händelser för att krisberedskapen ska behöva övas upp för Linneuniversitetet, utan man klippte till med det värsta tänkbara scenario man bara kunde: RASISTCHOCK.
Scenariot man övade på var att det på sociala medier hade uppstått ett rykte att en doktorand vid nämnda universitet skulle ha uttryckt r a s i s t i s k a åsikter. Kris? Verkligen?
Allvarligt talat, är det någon som på detta tema kan frammana bilden av smått panikslagna studenter som skriker ut sin dödsångest allt medan professorerna irrar omkring i korridorerna med glasartad blick och försöker förstå det inträffande, samtidigt som oroliga föräldrar kastar sig in i bilarna för att rädda sina telningar och återbörda dem till den trygga livmodern? Eller finns det någon vars tankar osökt leder till någon av Hollywoods otaliga katastroffilmer där vetenskapsmän, militärer och politiker trängs ihop i ett litet konferensrum för att finna lösningen på den annalkande katastrofen och som efter ett par dagar senare, livnärda på dåligt automatkaffe och cigaretter, kommer ut till den församlade världspressen med svår förstoppning, slipsen på sniskan, skjortan slarvligt nedstoppad innanför byxlinningen och med svettfläckar stora som LP-skivor under armarna, förkunnar för världen att faran är över.
Kris? Verkligen?
Kom in i matchen, Linnéuniversitetet. Get real!
Scenariot man övade på var att det på sociala medier hade uppstått ett rykte att en doktorand vid nämnda universitet skulle ha uttryckt r a s i s t i s k a åsikter. Kris? Verkligen?
Allvarligt talat, är det någon som på detta tema kan frammana bilden av smått panikslagna studenter som skriker ut sin dödsångest allt medan professorerna irrar omkring i korridorerna med glasartad blick och försöker förstå det inträffande, samtidigt som oroliga föräldrar kastar sig in i bilarna för att rädda sina telningar och återbörda dem till den trygga livmodern? Eller finns det någon vars tankar osökt leder till någon av Hollywoods otaliga katastroffilmer där vetenskapsmän, militärer och politiker trängs ihop i ett litet konferensrum för att finna lösningen på den annalkande katastrofen och som efter ett par dagar senare, livnärda på dåligt automatkaffe och cigaretter, kommer ut till den församlade världspressen med svår förstoppning, slipsen på sniskan, skjortan slarvligt nedstoppad innanför byxlinningen och med svettfläckar stora som LP-skivor under armarna, förkunnar för världen att faran är över.
Kris? Verkligen?
Kom in i matchen, Linnéuniversitetet. Get real!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)